Just nu läser jag Idol-Andreas bok, "Live to win".
(signerad av Andreas tack vare att vi har en gemensam kompis!
Yiihooo, för en kändisgalning som mig! Haha.)

Jag har inte hunnit så långt i boken, men början bådar gott!

Här kommer ett tänkvärt citat från boken:

"Omfamna varje ny dag som en gåva.
Varje dag ovan jord är en bra dag,
fylld med möjligheter."

Bra, eller hur?!
"Varje dag ovan jord är en bra dag" fastnade i min skalle på en gång!

Idag vill jag bara DISSA:

mörkret!!!
Det blir ju knappt ljus om dagarna nu!
Dimman ligger tät utanför mitt fönster och jag får
ha lamporna tända mitt på dagen.
Inte skoj!


Mörker....blääää!

Vad gjorde man innan Spotify fanns?
Jag bara ÄLSKAR Spotify!

Vilken är din favoritlåt just nu?
Tipsa mig gärna! ;)

Min favo-låt är nog för tillfället denna:

Som vanligt har jag kollat på Idol och njutit ikväll.
DET är fredagsmys!

Egentligen är det "meningslöst" att fortsätta tävlingen.
Det är redan klart att Erik vinner.

Men det här är också en riktigt skön lirare:

Jag tror dock Tove står i finalen mot Erik... Hon är också bra, så det är okej. :)

Vem är din favorit och varför?
Är det någon i Idol du vill "bli av med"?
Jag tycker att Mariette är för trökig...
Och Reza måste skärpa sig med låtvalen (en Beyoncélåt skulle sitta fint!).

Jag läser en artikel på aftonbladet.se och blir sååå upprörd!

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6076492.ab


Fotolabbet har retuscherat en 4-årings skolfoto och
tagit bort lilla Mejas ärr på näsan!

Vad ger det för signaler?!
Jo, att det är fult att ha ett ärr på näsan!
Är detta något man ska pränta in i ungarna redan på dagis,
att man inte duger som man är?!

*grrrr*

Jag är irriterad!
(Det var väl ett tag sedan nu?)

Jag är såååå störd på busschaufförer som DEMONSTRATIVT ska
visa att de faktiskt har rätt att köra ut från bussfickan PRECIS
NÄR DE VILL om hastighetsbegränsningen är högst 50 km/h.

"Hahahahaha, (ska läsas med mycket elak och skadeglad stämma!),
nuuu svänger jag ut MITT framför den där bilen!!!
Trots att det inte kommer en till bil så långt ögat når sedan!"

Jäklar vad irriterande!!!



Jag blir frustande arg bakom ratten...*grrrrr*

Jag älskar att skrämmas!
Det är väl hysteriskt roligt när man lyckas skrämma
någon riktigt ordentligt?
Personen ska helst både skrika och vifta med händerna...
Haha...
Jag vet att jag är lite grym, men det är ju bara så jäkla kul!

Här kommer en del småroliga klipp:
*hihi*

Har du sett på "Gokväll", eller vad det heter,
där en kändis får berätta om vilka gäster
de skulle vilja ha runt sitt middagsbord?
Det är fritt fram att välja både kända, okända,
levande och döda...

Jag tror att de bjuder in fyra stycken...
Vilka fyra skulle du bjuda in? Och varför just dem?
Vore så kul om du tänkte till och skrev om dina
val som en "kommentar"! Skulle vara jätteintressant att läsa!

Mina fyra val är:

¤ Michael Jackson, för han har alltid varit en stor idol.
Jag är fascinerad av hans "mystiska väsen". Han har varit
på min "middags-lista" även innan han gick bort...



¤ Dalai Lama. Jag vet inte alls mycket om honom,
men kan tänka mig att han skulle kunna lära mig mycket!
Sprida visdom runt middagsbordet. Härligt!



¤ Bruce Willis - han verkar bara vara en så cool snubbe, och någon
Hollywoodkändis vill jag ha vid bordet. Någon med humor!



¤ Astrid Lindgren. Jag älskar alla hennes underbara
sagor och uppskattar hennes samhällsengagemang.
Skulle vara kul att höra vad hon tycker om att Sverigedemokraterna
blandar in hennes sagor i deras sjuka politik... Jag tror
jag skulle ha en förbannad Astrid vid bordet då, men
det är bara bra! Jag kan också vara förbannad när jag
har starka åsikter om något!



Ja, de fyra skulle vara mitt val just idag i alla fall!
Nu är jag nyfiken på dina val!

...men jag älskar programmet "Inlåst" på TV4!

Jag har inte sett alla avsnitt, tyvärr.
Men jag tänker "betala in mig" på TV4 Play för att se alla avsnitt,
för det är SÅ bra!

I går tittade jag i alla fall...och grät som vanligt!!!

"Inlåst" handlar ju om unga grabbar som är på väg att bli
riktigt tungt kriminella. För att få dem att ändra bana så har man
låst in dem i ett "fiktivt" fängelse, tillsammans med ex-kriminella
som är där för att stödja dem.

Detta program är SÅÅÅÅÅÅ GRIPANDE!!!
Om du inte har sett det - gör det!
Man ser verkligen de "trasiga" tonåringarna, som står bakom
rubriker i tidningarna...

I gårdagens avsnitt handlade det mycket om pappor,
då ALLA grabbar i programmet har en icke fungerande
relation med sin far.
Visst är det intressant?! Och så fruktansvärt sorgligt?!

Se här:

Det enda jag vill göra när jag ser detta program är att krama grabbarna!
Ge dem trygghet och kärlek.
Men de kan nog bara hjälpa sig själva, tyvärr... Men stödet från de ex-kriminella
kommer nog vara ett enormt stöd!

Jag är så känslig när jag ser det här programmet så jag nästan blir rörd till tårar när
en av grabbarna visar respekt för "fängelseledningen" och tar i hand. :) Jag blir stolt!
*hihi*

Nu har jag äntligen fått ett förslag på vad jag kan skriva om här,
när det "står stilla" i mitt huvud!
(TACK, Stinis!)

Stina vill ha en förklaring till varför jag gick in på Aftonbladets chat,
sommaren 1997.
Varför är detta viktigt?
Det är ju så länge sen...

Valet att klicka in mig på Aftonbladets chat en försommardag 1997
skulle visa sig ha en enorm betydelse!

Jag bodde hemma, var femton år och hade inte haft Internet så
fasligt länge. Det var så spännande att chatta! Så jag "ringde upp"
med vårt sega modem (vilket kostade en del per minut!) och
skrev in mig som "Nettan 15" på Aftonbladets chat.
Naturligtvis var det mest intressant att chatta med någon kille
i samma ålder... Jag tror att det var jag som tog första kontakten
och skickade ett meddelande till "Micke 16".
Han verkade vara en trevlig prick!
Vi bytte mailadresser och våra mail blev fler och fler
och längre och längre.
Efter nästan ett års mailande och chattande på ICQ ("dåtidens MSN")
råkade jag nämna att jag kanske kunde komma och hälsa på
denna Micke på påsklovet? Han tyckte att det var en bra idé!
Jag kan bara hålla med - det var den bästa idén jag kommit
på under hela mitt liv!!!

"Nettan 15" och "Micke 16" har nu varit ett par sedan påsken 1998!
De har varit förlovade sedan 1999, och gifta i lite mer än 1½ år!

TACK, Aftonbladets chat!
TACK, mitt sega modem som inte kopplades ifrån (som det ofta gjorde)!

TACK Micke, min själsfrände!!!

Minns du mycket från när du var liten?

Jag minns ganska mycket, av lekar jag lekt osv.
En del kompisar kan inte förstå att jag minns än det ena och än det andra...
Jag kanske minns så bra för att jag jobbar med barn?
De kanske "fräschar upp" mitt minne om min egen barndom?
Jag vet inte säkert, men kul är det i alla fall.

Ibland blir jag rädd för att jag ska glömma allt det roliga jag nu minns.
"Livet är inte de dagar du levt, utan de dagar du minns"
är ju mitt motto i livet.

För något år sedan började jag faktiskt skriva ner en massa minnen
från min barndom, i ett Worddokument. Jag tänkte att det kan
vara kul att ha "på ålderns höst" när det är risk för att jag inte
minns lika mycket.

Sedan snart tre år tillbaka skriver jag i en 10-årsdagbok
varje kväll. Det är lätt som en plätt, bara tre rader/dag.
Det är jättekul att ha!
Jag kan verkligen rekommendera dig att köpa en 10-årsdagbok!
Varför inte önska dig en i julklapp?
Det var det jag gjorde, för tre år sedan.

Jag är hemskt ledsen,
men idag kommer jag inte på NÅNTING att skriva om!
Inte ens något riktigt ointressant för att fylla ut några rader...

Min kära vän Stinis (http://kikinas.blogg.se) gav mig denna idé:

Kan du, min käre bloggläsare, ge mig en rubrik att skriva om
i mitt nästa inlägg?

Det vore SÅ SNÄLLT!
(Tack på förhand!)

De flesta vet väl redan att Johan Glans är min
favoritkomiker. Han är såååå bra!

Här kommer ett roligt klipp:
(se hela - det blir roligare och roligare!)

Hahahaha...

Usch, läste precis en artikel på aftonbladet.se om en kille som smugglat in
ormar och ödlor i Norge - i strumpor som han satt fast på sin kropp!
Han hade minsann inte orm- eller ödlefobi!

Jag kan väl inte heller påstå att jag har fobi mot just de djuren,
men jag skulle inte vilja ha dem fasttejpade på min kropp!
*ryser*

Har du någon fobi?
Jag har verkligen fobi mot fladdermöss!!!
Fyyyyyy f-n, vad äckliga de är!
Jag tror att det är min mamma som skrämt upp mig, eftersom
hon alltid varit rädd för dem.



Jag glömmer ALDRIG när jag var på promenad med mina elever
på jobbet en vacker vårdag.
På bron framför oss ser jag något som "hoppar" fram
och tror att det är en söt groda.
Jag och barnen går fram och tittar
- och så fäller den ut vingarna och är en
flaaaaaaddermus!!!
Ojoj, då ordnade jag nog snabbt en ny fobi för alla
mina elever... :/ Jag skrek och bad alla backa!
Men barnen tyckte den var söt... Huuuuua, det tyckte inte jag!

Jag trodde ALDRIG att detta skulle hända!!!
JAG har blivit "BITEN" av TRÄNING!
Det måste vara för bra för att vara sant?!
Det är nog en "sjuka" som snart går över?!

Nej, jag hoppas VERKLIGEN att detta håller i sig!
Jag tycker att det är KUL att träna och längtar
till nästa pass!

Ni som känner mig vet att detta inte är klokt...Haha.

Hittills är det stryketräning och yoga som aktiverar
mig några gånger i veckan.
Yogan är väl inte SÅ fysiskt krävande, men jag
behöver komma "till ro" och det gör jag när jag yogar
och mediterar.

Vad tränar du?
Har du något tips på något jag bara inte får missa?
Säg inte promenera eller jogga, för fyyyyyy
vad "tröligt" (som vi hälsingar säger)!

Ojoj, nu kommer ännu ett inlägg om en karl... Haha.
Men visst har Thomas Bodström något speciellt?
Läste precis en intervju med honom:

http://www.expressen.se/kronikorer/ceciliahagen/1.1756264/jag-har-inget-emot-att-det-stormar

Det här är en "klockren" del av intervjun:

"Du har en hel del till skänks. Om du inte sett så bra ut och varit så trevlig,
hade du då fått bli etta på sossarnas stockholmslista inför valet?
– Den där frågan hade du aldrig vågat ställa till en kvinna!
Jag hoppas verkligen inte att det hänger ihop med något utseende,
jag hoppas att det hänger ihop med min kompetens."



Visst är det intressant hur det är okej att säga vissa saker till män,
men inte till kvinnor?

(Tänker även på "Ensam mamma söker" där en mamma klämde
på karlarnas rumpor.. Tänk om det hade varit en ensam pappa som
klämt yngre kvinnor på rumpan?)

Jag sitter och tittar på Dansbandskampen!
Ni som känner mig vet att dansband inte är min melodi egentligen...
MEN - Magnus Carlsson sitter ju i juryn!!!
Jag förlåter inte mig själv för att jag missade förra säsongen av
Dansbandskampen. Så nu ska jag inte missa ett avsnitt! :)

Denna "grabb" kan man ju bara inte missa:



Eller hur?!

Jag har gjort en "ballad-lista" på Spotify
och när man väl börjar leta sig fram där så kan man hitta
så många gamla guldkorn!

Jag sitter och blir alldeles nostalgisk!
Om du är född i början på 80-talet som mig,
så kommer du säkert att minnas högstadiediscon när
du hör denna låt:

Om du är mycket yngre eller äldre än mig, så lyssna ändå - för det är en fiiin låt!

Jag har skrivit lite om drömmar tidigare här på bloggen...
Nu läste jag en liten artikel om en man som ramlade ut
genom ett fönster när han gick i sömnen!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6002756.ab

Har du gått i sömnen någon gång?
Jag har en liten "sömngångarhistoria" att berätta...

När jag hade varit på avslutningsfest i slutet av 9:an,
så kom jag hem väldigt sent.
MEN, som vanligt, var jag nykter!
Dock så blev det något knas den natten.

Mamma hörde att någon tog i handtaget på ytterdörren
och skickade upp pappa för att kolla så ingen var
på väg in i vårt hus.
Men nejdå - ingen var på väg in!
Det var jag som hade gått ut!
När pappa tittade ut såg han sin "lilla" dotter på
gårdsplanen, iförd sitt Nalle Puh-nattlinne, med
sin kudde under armen och med handväskan i högsta hugg!
Hahaha...
Pappa frågade var jag var på väg och jag svarade irriterat:
"Till det vanliga stället!".
Pappa undrade om jag kanske var på väg till
hammocken på altanen, men nejdå... Jag fortsatte ut
mot byavägen. Till slut övertalade han mig att vända
och gå in, även om det var under protester. Med
ett irriterande fnysande hasade jag in förbi honom med
min kudde och handväska.



När jag vaknade morgonen efter fick jag nästan direkt
upp en bild av hur jag hade låst upp ytterdörren.
När jag frågade mamma och pappa om det hade hänt
på riktigt så berättade pappa om min lilla nattliga promenad.
Då kom jag faktiskt på att jag, innan pappa kom ut,
hade stått vid farstubron (som vi hälsingar kallar det)
och tittat ut över byn och tänkt:
"Vart var det han sa att jag skulle lägga mig?".
Läskigt!
Jag hade hört en röst i sömnen som sa var jag kunde
gå ut och lägga mig! Jag vet att jag hade diket bakom
min gamla lekstuga i tankarna, för det höga gräset skulle
nog vara mjukt!

Dagen efter detta nattliga äventyr skulle jag tälta vid en
badplats med mina kära klasskompisar.
Snacka om att jag var nervös för att gå i sömnen då!
Hade jag vaknat om jag gått ut i vattnet?!