Jag kan inte förstå att jag spenderat fredagskvällen åt att se på friidrott!
Det måste vara något fel på mig...

Hur som helst. Tycka-synd-om-sjukan har varit ihållande, så klart.
Jobbigt!
T.ex var det så klart jättesynd om karlarna som snubblade i semifinalen
på 1500 m (tror jag det var).

Jag började nästan gråta när Linus Thörnblad rev ut sig i höjdhoppsfinalen.
Jag är så löjlig! Hur viktigt är det att kunna hoppa högt, liksom?!
Det finns väl värre saker i världen att gråta över...

Jag måste bara berätta om en kväll i vintras när jag och två kompisar
var på den lilla obetydliga danskrogen i stan.
Plötsligt såg jag en kille som jag kände igen så väl och tänkte
om det var någon från gymnasietiden eller så.
Men nejdå, sedan gick det upp ett ljus
- det var Linus Thörnblad!!!
Jag blev minst sagt "starstrucked"! Haha.
Vad gjorde han på den lilla, egentligen patetiska, krogen?!
Jo, det var inomhus-SM i stan och han ville väl checka in vad som var på g... :)
Och det var inte mycket det! Många "dyngraka" 18-åringar och några
gamla 27-åringar som dansade till Britney Spears...